Kapitel 2

Heeej!!
Nu kommer kapitel 2:

Molly gick till sin håla. Mulle satt ensam kvar i sin håla och tänkte på vad som just hänt. Han bestämde sig för att gå en promenad runt huset och kanske en liten titt hur det såg ut inuti.

Mulle börjar gå mot stugans dörr. Då öppnas en lucka i dörren och en katt kommer ut! Den ser inte Mulle! Han smiter in genom luckan samtidigt som katten går ut och kommer in i köket på den lilla stugan. Mulle ser sig om kring. Det står ett snett bord i ena hörnan med vissna blommor i en krossad vas. -Hallå!! ropar Mulle. En dörr rakt framför honom gnisslar till, den glider sakta upp! Ett barn kommer rusande. -Jaha, då är det trots allt en barn familj som bor här! tänker Mulle. Fast där tar han fel...
En gammal gumma som Mulle tror är barnens mormor kommer gående efter barnen med sin käpp. Mulle blir inte rädd.
Den gamla upptäcker honom och viftar med sin käpp! Mulle tar det som en lek och kastar sig mot käppen! Han klänger fast vid den när gumman svänger runt med den för att bli av med den! -Tjoho!! Det här är ju kul!!!!!! Gumman skriker argt ngt på människospråk som Mulle inte förstår. Så plötsligt kastar hon ut käppen genom fönstret!! -Jihooo! skriker Mulle. Han får se en skymt av barnet. Sedan tar barnet honom i ena tassen och springer iväg med honom. Mulle ser hjälplöst hur han kommer längre och längre bort från sitt älskade hem!
Barnet fattar ju ingenting!! Det där är ju Mulles hem! Han piper till när barnet springer in i en buske och setter sig ner på marken. -Du är trygg här, säger det. Mulle förstår vad det säger! Men han vill hem, han vill inte stanna här i denna konstiga buske!! Vad ska han göra så barnet förstår det?! Han tänker noga...
Så kommer han på det!! Om Mulle förstår vad barnet säger, måste barnet förstå vad han säger!!
-Hej, lilla människa... börjar Mulle, men barnet bara tittar så konstigt på honom som bara barn an göra.
Han fattar inte vad Mulle säger!! Det är ju hemskt!! Vad ska han nu göra för att komma hem?!

-Men Mulle! Fattar du inte! frågar Molly när Mulle berättar om hans lilla äventyr. -Nej, vad är det jag ska fatta? -Att människor i all allmänhet är farliga!! Mulle tittar ner i golvet. -Ska du inte fortsätta din berättelse?? -Jo: Barnet tog mig till en himla konstig buske! Där det sa att jag var trygg! -Du trodde väl inte på det? avbryter Molly. -Avbryt mig inte hela tiden Molly! säger Mulle innan han fortsätter berätta: Då försökte jag säga att jag ville hem (eftersom jag förstod barnet trodde jag att det skulle förstå mig), men det bara tittade så konstigt på mig som bara barn kan göra! säger Mulle och tar en klunk saft. -Sedan lossades jag att det gjorde ont när barnet höll mig så jag pep allt vad jag kunde, barnet släppte förskräckt mig. Sedan knuffade jag till en gren så hårt jag kunde så den kom på barnets ögon. Jag sprang och sprang men kom aldrig hit!